Det första läsåret i Karlskrona är slut. Allting är godkänt och alla betyg är registrerade. Och jag har redan hunnit ha sommarlov i två veckor. 

Jag startade sommarlovet med att åka till Sweden Rock Festival. Hade strålande solsken i fem dagar och kunde njuta av spelningar med mängder av band. Alltifrån Five Finger Death Punch till Europe till Sonata Arctica till Amon Amarth. En stor favorit var dessutom Avantasia, som är en slags rockopera. Helt fantastiskt bra!


Direkt efter festivalen hann jag vara hemma i min lägenhet i några timmar, bara för att duscha och packa klart, innan mamma och Å kom och hämtade mig. Sedan ägnade jag hela bilresan hem till Borås åt att läsa på om detaljplanering. 

För i måndags började jag äntligen min praktik på planavdelningen på Borås Stad! Har på bara en vecka hunnit lära mig massor och är så otroligt nöjd hittills! Känns ju helt fantastiskt att kunna spendera en sommar åt att lära mig och jobba med precis sådana saker som jag kommer att arbeta med om ungefär ett år (!!). 

Gick upp kvart i sju.
Satt och korrekturläste hela morgonen.
Spenderade sedan 13 timmar i skolan.
Väl hemma: igång med datorn och förberedning inför morgondagens redovisning.
Sedan en lång dusch och därefter SÄNGEN! 


Imorgon eftermiddag har jag sommarlov. Kunde inte varit mer efterlängtat!

För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om tre gratis nummer av tidningen Drömhem & trädgård från Blomsterlandet och deras kundklubb Greenroom som jag är med i. Nu i veckan fick jag de två första numrena och det var två ganska trevliga tidningar att bläddra i och inspireras av. De har dock gjort att jag har etablerat ett nytt mål med mitt liv. Och det är att jag i framtiden måste bli så rik att jag för det första kan köpa ett fantastiskt hus med en stor trädgård. Och för det andra så att jag kan skaffa en trädgårdsmästare. För det finns liksom ingen chans i världen att jag kan sköta om en sån trädgård själv. Och jag blir liksom matt av bara tanken på att varje morgon och kväll gå runt och lägga ut/samla in alla dynor, filtar och annat fint som ska ligga på de många trädgårdsmöblerna som ju ska finnas i varje litet hörn i trädgården. Puh..

 

Ja, alltså. Jag tänkte att jag skulle vara så himla duktig i år och odla massa egna kryddor och växter. Hmpf!

 

Blä! Det här med att spendera en lång och härlig helg hos finaste R i åh så saknade Malmö och sedan komma tillbaka till Karlskrona för stenhårt plugg och grupparbete i en vecka. Inte kul. Min separationsångest varje gång jag pussar en sömnig R hejdå klockan tio i sex på morgonen är ju inte nådig. 

Det har rört sig många jobbiga funderingar i mitt huvud idag. Stress inför det sista i skolan, inför sommaren och inför framtiden har snurrat runt och gjort mig oengagerad och sur. Därför var det extra skönt att cykla till Friskis och köra ett spinningpass och sedan lite gym direkt efter nu ikväll. Jag kände mig gladare redan på vägen dit och att sedan kunna skita i allt mentalt jobbigt för en stund och fokusera på något fysiskt jobbigt istället behövdes verkligen idag. 

För några veckor sedan när min faster och min kusin var här strosade vi runt i stan och letade efter eventuella knoppar på buskar och träd. Men då hade det inte hänt särskilt mycket än. Marken var fortfarande lite halvbrun och tråkig och knopparna var, om de ens fanns, mycket små! 

Precis i närheten av där jag bor finns det en stor kulle, där bland annat sjukhuset ligger. På slänten som vetter mot mitt håll är det inte byggt något, utan är istället någon slags gles skog. När vi körde förbi där en av dagarna sa min faster att det där verkligen ser ut som ett ställe som vitsippor kan trivas på. 

Och tänk vad rätt hon hade! Såhär ser det nämligen ut där nu:


Jag har promenerat runt en del i mitt och skolans närområde det senaste. Och jag kan inte annat än konstatera att Karlskrona är en väldigt vitsipperik stad! Det finns otroligt många slänter, kullar och små mellanrum där vitsipporna verkar stormtrivas. Det finns också massor med gula blommor som jag inte vet vad de heter, men som gör att det ser supervårigt och härligt ut! 

..är att efter två veckors uppehåll (bland annat på grund av förkylning) få ta på sig sina älskade spinningskor och köra ett stenhårt puls-intervallpass. Jag var otroligt peppad nu efter uppehållet, vilket gjorde att det blev ett riktigt bra pass! Kanske att invigningen av mitt nya träningslinne gjorde sitt till också.

 

Nu har det gått ett tag sedan senast. En fullproppad månad med mycket att göra och mycket känslor. Jag tror bestämt att några foton får sammanfatta:

Här sitter jag nu med min klassiska inlämningsångest. Ingen sovmorgon blev det. När jag läste igenom min uppsats i förrgår kväll fick jag lite smått panik. Jag hade lyckats skriva fyra sidor utan att överhuvudtaget svara på frågan. INGEN härlig känsla vill jag lova. Men eftersom jag suttit och stirrat på texten hela dagen och till slut knappt orkade tänka fick jag ge upp det där med att bli klar redan i tisdags. Igår pratade jag lite med min lärare och fick lite ny input och sedan bestämde jag mig helt sonika för att byta uppgiftsfråga. Nu har jag dessutom strukturerat om texten totalt, skrivit en lång och utförlig inledning, lagt till lite argument här och var och hoppas nu verkligen att jag någonstans har lyckats komma fram till något slags svar. 

Men det här har varit en tuff uppgift för mig. Kanske för att den egentligen var "så lätt" (bara en enda fråga att resonera kring). Jag är ganska van vid att jag får ångest över att jag inte är helt hundra på uppgiften, på om jag tolkat texter på rätt sätt och sådär. Men det är nog första gången för mig som jag kämpar fram en hel text och sedan inser att den är en total katastrof. Men det ska väl vara en första gång för allt..

 

 

 

 

 

 

Nu tänker jag i alla fall lämna in och därmed lämna texten åt sitt öde.
Hoppas, hoppas, hoppas att den duger. 

 

Jag har suttit framför den här skärmen hela, långa dagen idag. Och jag är så fruktansvärt trött på den här uppgiften som jag håller på med. Det går så ofaaaantligt långsamt, och jag är så ofaaantligt trött på mig själv - på att jag är så sjukt oeffektiv. Det faktiska skrivandet tar ju egentligen inte så extremt många timmar, men ÄNDÅ sitter jag här och tragglar. Skriver lite, tappar fokus, skriver lite till, suckar högt, stirrar tomt framför mig en stund, skriver kanske någon ynka mening, tappar fokus igen.... GAH! 

Uppgiften ska inte in förrän senast på torsdag kl 12, men jag har ändå lovat mig själv att jag ska bli klar med den redan idag. Dels för att jag har skola hela dagen imorgon och sedan åker hem till Borås på eftermiddagen. Och dels för att jag inte kommer hinna (eller vilja) sitta med den imorgon kväll eller på torsdag förmiddag då det hade varit trevligt att inviga mitt "påsklov" med sovmorgon! 

Såatteee... jag har egentligen bara en ynka liten grej kvar att fixa med texten, innan jag ska läsa igenom allt igen och hoppas på att jag någonstans har lyckats svara på frågan. Blä. 

Jag har länge känt att jag nog behöver pumpa däcken på min cykel. Idag när jag kom ut från skolan var mitt bakdäck helt platt, så nu behöver jag verkligen pumpa mina däck!

Men. Jag är ju så "van" vid att bo i Malmö där det finns pumpar utplacerade lite här och var i staden. Och jag äger ingen egen pump. Så.. vad ska jag nu göra?

 

Om någon inom den närmaste framtiden skulle få för sig att nämna Silicon Valley för mig, så ska denne inte bli rädd om jag plötsligt får ett jagat uttryck i ögonen och börjar mumla ilsket om ett nedrans slöseri med tid.

 

Vi har nämligen haft en minst sagt låångdragen föreläsningsserie om just Silicon Valley i skolan nu det senaste. Sex föreläsningar (à drygt 1,5h) plus ett seminarium (à 45 min) tillhörande varje föreläsning. Det har blivit nästan 15 timmars tragglande av just Silicon Valley, och om jag säger att min hjärna var mättad efter ungefär en (1) föreläsning kan ni tänka er hur den känner sig nu.. 

 

Så. Ett smart drag är kanske att inte ta upp ämnet med mig på ett tag.. 

 

 

Jag kom ganska nyss hem från ett nästintill perfekt träningspass. Två av mina favoritträningstyper: skivstång och spinning, ihopslagna till ett 90 minuter långt pass. Idag var det dessutom vikarier som höll i passet, vilket gjorde att min favoritskivstångsledare höll i skivstången och en för mig hittills okänd men, visade det sig, superbra spinningledare höll i spinningen. Idag kändes det dessutom som att det mesta klickade. Kroppen kändes som den skulle, jag var inte för mätt, inte för hungrig, spinningskorna satt som de skulle, spinningcykeln krånglade inte och det var bra och peppande musik. Jag älskar de träningspassen som allting stämmer. Det är dem man pressar sig mentalt för de dagar som allt inte känns rätt. De dagar när varje lyft eller tramptag känns tungt. 

Hoppas att ni har en fin söndagskväll :)

 

Den här dagen kunde inte haft en bättre start. Jag vaknade klockan 8 av mig själv och kände mig helt utvilad för en gångs skull. Solen sken och jag gick upp, fixade frukost och satt sedan i lugn och ro och bläddrade igenom hela senaste Veckorevyn som kom i brevlådan igår. 

Jag hade egentligen tänkt plugga lite nu på förmiddagen, men eftersom jag bara har en sak inplanerat på hela dagen: ett cirkelfys-pass kl 14.30, kände jag att jag kunde unna mig att ta det lugnt en stund och plugga senare istället. Nu ska jag snart värma lite rester till lunch och sen blir det nog lite småfix här hemma. Insåg nyss att jag inte ens minns när jag dammade senast, så det får nog bli ytterligare ett delmål för dagen. 

Har precis köpt biljetter till Borås över påsk! Kommer hem på kvällen den 27 mars, dvs. om precis en vecka! Längtar redan massor, för det betyder förutom att jag får träffa saknad familj och saknade vänner att ytterligare en kurs är avklarad den här terminen. Efter påsk börjar en ny kurs, och trots att det är massa att göra redan första veckan i den hoppas jag att jag inte ska behöva läsa alltför mycket hemma i Borås. 


Vad händer förresten med våren? Jag måste ju, som i princip alla i hela Sverige just, gnälla lite över att det idag IGEN snöar massor. Jag vill ju ha sooool och värme!

Typ såhär: