Gick upp kvart i sju.
Satt och korrekturläste hela morgonen.
Spenderade sedan 13 timmar i skolan.
Väl hemma: igång med datorn och förberedning inför morgondagens redovisning.
Sedan en lång dusch och därefter SÄNGEN! 


Imorgon eftermiddag har jag sommarlov. Kunde inte varit mer efterlängtat!

Blä! Det här med att spendera en lång och härlig helg hos finaste R i åh så saknade Malmö och sedan komma tillbaka till Karlskrona för stenhårt plugg och grupparbete i en vecka. Inte kul. Min separationsångest varje gång jag pussar en sömnig R hejdå klockan tio i sex på morgonen är ju inte nådig. 

Det har rört sig många jobbiga funderingar i mitt huvud idag. Stress inför det sista i skolan, inför sommaren och inför framtiden har snurrat runt och gjort mig oengagerad och sur. Därför var det extra skönt att cykla till Friskis och köra ett spinningpass och sedan lite gym direkt efter nu ikväll. Jag kände mig gladare redan på vägen dit och att sedan kunna skita i allt mentalt jobbigt för en stund och fokusera på något fysiskt jobbigt istället behövdes verkligen idag. 

Här sitter jag nu med min klassiska inlämningsångest. Ingen sovmorgon blev det. När jag läste igenom min uppsats i förrgår kväll fick jag lite smått panik. Jag hade lyckats skriva fyra sidor utan att överhuvudtaget svara på frågan. INGEN härlig känsla vill jag lova. Men eftersom jag suttit och stirrat på texten hela dagen och till slut knappt orkade tänka fick jag ge upp det där med att bli klar redan i tisdags. Igår pratade jag lite med min lärare och fick lite ny input och sedan bestämde jag mig helt sonika för att byta uppgiftsfråga. Nu har jag dessutom strukturerat om texten totalt, skrivit en lång och utförlig inledning, lagt till lite argument här och var och hoppas nu verkligen att jag någonstans har lyckats komma fram till något slags svar. 

Men det här har varit en tuff uppgift för mig. Kanske för att den egentligen var "så lätt" (bara en enda fråga att resonera kring). Jag är ganska van vid att jag får ångest över att jag inte är helt hundra på uppgiften, på om jag tolkat texter på rätt sätt och sådär. Men det är nog första gången för mig som jag kämpar fram en hel text och sedan inser att den är en total katastrof. Men det ska väl vara en första gång för allt..

 

 

 

 

 

 

Nu tänker jag i alla fall lämna in och därmed lämna texten åt sitt öde.
Hoppas, hoppas, hoppas att den duger. 

 

Jag har suttit framför den här skärmen hela, långa dagen idag. Och jag är så fruktansvärt trött på den här uppgiften som jag håller på med. Det går så ofaaaantligt långsamt, och jag är så ofaaantligt trött på mig själv - på att jag är så sjukt oeffektiv. Det faktiska skrivandet tar ju egentligen inte så extremt många timmar, men ÄNDÅ sitter jag här och tragglar. Skriver lite, tappar fokus, skriver lite till, suckar högt, stirrar tomt framför mig en stund, skriver kanske någon ynka mening, tappar fokus igen.... GAH! 

Uppgiften ska inte in förrän senast på torsdag kl 12, men jag har ändå lovat mig själv att jag ska bli klar med den redan idag. Dels för att jag har skola hela dagen imorgon och sedan åker hem till Borås på eftermiddagen. Och dels för att jag inte kommer hinna (eller vilja) sitta med den imorgon kväll eller på torsdag förmiddag då det hade varit trevligt att inviga mitt "påsklov" med sovmorgon! 

Såatteee... jag har egentligen bara en ynka liten grej kvar att fixa med texten, innan jag ska läsa igenom allt igen och hoppas på att jag någonstans har lyckats svara på frågan. Blä. 

Om någon inom den närmaste framtiden skulle få för sig att nämna Silicon Valley för mig, så ska denne inte bli rädd om jag plötsligt får ett jagat uttryck i ögonen och börjar mumla ilsket om ett nedrans slöseri med tid.

 

Vi har nämligen haft en minst sagt låångdragen föreläsningsserie om just Silicon Valley i skolan nu det senaste. Sex föreläsningar (à drygt 1,5h) plus ett seminarium (à 45 min) tillhörande varje föreläsning. Det har blivit nästan 15 timmars tragglande av just Silicon Valley, och om jag säger att min hjärna var mättad efter ungefär en (1) föreläsning kan ni tänka er hur den känner sig nu.. 

 

Så. Ett smart drag är kanske att inte ta upp ämnet med mig på ett tag.. 

 

 

Ja, då sitter jag här igen. Ett par timmar kvar till inlämning och man är i valet och kvalet mellan att arbeta igenom texten ytterligare en gång eller helt enkelt bara nöja sig. Den panik som jag kände inför förra inlämningen är inte alls lika farlig den här veckan, men det är som sagt alltid både skönt och jobbigt att lämna in en uppgift. 

Efter seminariet imorgon är den första kursen avklarad och på måndag sätter kurs nummer två igång. Känns ganska sjukt att jag redan hunnit med så mycket, och framförallt att jag hunnit lära mig så mycket, på bara en månad. Kul också att man känner att slitet lönar sig. Dock håller jag tummarna för att det höga tempot som hittills präglat utbildningen inte håller i sig hela tiden. Någon gång i framtiden skulle jag nog behöva vila lite också.

Min utsikt från balkongen skiftar lite i färg för varje dag som går. Fina höst!

Kram på er!

Tänkte bara berätta att jag på något ofattbart, faktiskt helt obegripligt sätt, lyckades få VG på mardrömsuppgiften. Jag har fortfarande inte riktigt smält det. På något nästintill magiskt sätt måste jag ha lyckats pricka rätt i mina chansningar. Snacka om tur. För nej. Jag förstod knappt uppgiften. Och ja, jag hade panik och trodde att jag skulle bli underkänd. 

Mvh,
det levande frågetecknet.

Det har varit en minst sagt fullproppad helg. Har hunnit med massor, vilket både känns kul och otroligt stressande. Plugget är nämligen det som blivit lidande, och jag har inte hunnit läsa alls så mycket som jag hoppades på. Men jag hoppas att den här helgen med lite jobb, shopping, vänner, massa fika och såklart finaste pojkvännen har gjort mig taggad inför stenhårt plugg nu ett tag framöver. Det startar redan ikväll. Tänkte bli klar med all läsning så att jag kan lägga hela dagen imorgon på att bara skriva. Tyvärr är det en hel del att läsa, så jag laddar med kaffe och kvällsmat och läser tills ögonen inte klarar av att vara öppna längre.

Hoppas att ni har en fin tisdagskväll.
Kram!

Sitter och vågar inte riktigt trycka på "lämna in-knappen". Jag vet egentligen att jag inte kommer att göra något mer på uppgiften nu den sista timmen, men att lämna in en uppgift som känns långt ifrån hundra känns aldrig kul. 

Jag tänkte i alla fall att sen, när jag tagit steget och tryckt på knappen, så ska jag cykla in till stan en sväng. Får bli en slags blandning av belöning-/tröstshopping. Belöning för att jag faktiskt lyckades lämna in, och tröst för att jag fortfarande känner mig lite småförtvivlad över uppgiften. Jag såg att Intersport i Karlskrona har ett erbjudande för alla som är medlemmar på Friskis idag. Kanske ska köpa lite snygga träningskläder eller en mössa eller nåt nu inför hösten!

Och på fredag får jag äntligen träffa den här fina pojken igen! Längtar!

Kram!

(Jag tryckte förresten på knappen någonstans i mitten av inlägget. Var liksom lika bra.)

Det är dags att inta "pluggläge". Imorgon klockan 13 ska uppgift nummer 2 in. Jag har skrivit ganska mycket redan, men tyvärr måste jag få bort ca 150 ord från en av uppgifterna.. Blä! Jag verkar vara alldeles för bra på att ordbajsa. Det är ganska jobbigt när det finns en maxgräns på antal ord! Så nu är det bara att jobba på. Tänkte försöka bli klar idag så jag slipper sitta imorgon förmiddag. Får se hur det går.


Jag tittar nog in lite senare idag också, förhoppningsvis med något lite skojigare än plugg.
Kramhej.