Jag tänkte såhär; för att återkoppla till mitt senaste, kanske en aning plötsliga och otydliga inlägg försöka förklara vad det är för saker som faktiskt har hänt och som kommer att hända. Det var en halv evighet sedan jag skrev någonting här och jag har säkerligen tappat de få läsare jag faktiskt hade. I ett försök att vinna tillbaka era läsande ögon ska jag nu återuppta mitt bloggande, för först nu känner jag att jag faktiskt har en vettig anledning till att skriva. Igår gick nämligen flyttlasset till Malmö för min del, där jag idag har börjat plugga på Malmö Högskola. Utbildningen jag ska gå heter "Arkitektur, Visualisering & Kommunikation" vilket kanske låter oerhört avancerat för ovana öron. Dock så är detta bara en 3-årig linje och man blir inget direkt yrke när man är klar, utan får en kandidatexamen i Byggd miljö, vilket kan leda till jobb på t.ex. stadsbyggnadskontor, arkitektkontor osv. Idag var det upprop och min klass består av ungefär 40 personer, som av utseendet att döma verkade helt okej. Det återstår väl att se sen när jag väl lärt känna dem.

Nu tänkte jag dock börja från början, eller i alla fall från det att jag slutade skriva här. Ni måste förstå att jag tänker göra mitt bästa för att inte skrämma bort er det första jag gör med ett miltals långt inlägg, utan jag kommer sammanfatta de senaste månaderna ganska kort och koncist, men ändå försöka ta upp de viktigaste händelserna på ett bra sätt. Så, låt oss börja från början. Mitt senaste inlägg där jag faktiskt skrev något förståeligt var den 17 mars, några dagar innan min klass skulle resa till Kina. Denna resa var och är fortfarande något av det mest lärorika och roligaste jag varit med om. En sådan upplevelse får man bara en gång och även om det vissa stunder kändes tugnt eller jobbigt, vi var ju trots allt en hel klass plus lärare som levde väldigt nära inpå varandra i två veckor, så är det till störst del fina minnen jag har därifrån. Studiebesök på kinesiska skolor och företag är något som man knappast gör på en vanlig semesterresa och jag är för evigt tacksam över att jag fått vara med om detta, men för att inte enbart ta upp de bra sakerna från resan kan jag ju nämna en liten negativ sak. Det var att jag vaknade upp första morgonen med världens förkylning. Feber, snuva och  tappning av rösten var ett faktum. Dock var en förkylning inget ovanligt för någon av oss i slutet av resan. Alla hade varit eller var förkylda när vi tillslut återvände till Sverige efter två otroligt händelserika veckor.

Som sagt vill jag inte göra det här inlägget alltför långdraget och går nu raskt vidare till nästa punkt på min långa lista med saker jag vill få sagt. Efter hemkomsten ägnades några veckor åt hårt skolarbete samtidigt som vi jobbade på att sammanställa filmen från vår resa. Filmen spelades sedan upp för våra föräldrar i samband med att kinesiska elever från skolan i Shanghai kom och besökte oss, men innan detta hann vi även med den årliga kortegen. Vårt kortegebidrag för i år handlade om "Piraterna i Somalia" och jag måste säga att jag är oerhört nöjd med vår prestation. Vi byggde ett stort piratskepp av en sådan utomordentlig klass att åskådare fakiskt applåderade åt oss utmed vägen.

Några veckor efter kortegen var det dags för besöket från Shanghai. De elever som besökte Sverige bodde hemma hos flera av oss i klassen och jag tror att alla i GPT06 kan instämma i att detta var en väldigt speciell upplevelse. Att försöka kommunicera med någon som knappt säger eller förstår någonting är inte det lättaste. Dagarna de kinesiska eleverna plus lärare var i Borås var fullspäckade med aktiviteter från morgon till kväll och det var nog med en aning lättnad vi svenskar tillslut tog farväl av dem, men det var givetvis oerhört lärorika och minst sagt roliga dagar.

Inte långt efter detta var det dags för bal! En dag som jag aldrig kommer att glömma, allt var perfekt! Från håruppsättning till klänning till sällskapet till maten till allt! Visst fanns det småsaker som man kunde gnälla över, vilket vissa gjorde, men jag valde att släppa allt det och bara ha roligt. Mitt val resulterade i att bli en minst sagt hellyckad kväll. Vilket även studenten, som ägde rum två veckor senare, blev. Trots konstant regn under dagen, och att vi inte kom in på Grand på kvällen var det en oförglömlig dag. Så mycket glädje! Vi hade klarat tre tuffa år på gymnasiet! Helt obeskrivligt!

Mitt sommarlov har inte varit alltför händelserikt, vilket både varit skönt och ibland galet tråkigt. Hade inget sommarjobb i år, vilket helt enkelt berodde på att jag inte ansträngde mig nog för att få nåt. Har istället spenderat lovet med att försöka träffa Rasmus, vänner och släkt så mycket som möjligt. Var även på Hultsfredsfestivalen. Lite väl mycket regn, men riktigt bra spelningar och riktigt trevligt sällskap resulterade i en riktigt trevlig vecka.

Vad jag absolut inte får glömma att berätta om är midsommarfirandet hos Emelie. En stor del av klassen var där och vi hade tillsammans ordnat med massor med mat, midsommarstång och massor med trevligt. Några av oss sov även över och kunde på morgonen njuta av en exemplarisk frukost, ordnad av mig och Malin. Kunde inte haft en trevligare midsommar.

Nu i slutet av sommaren har det mest varit planering inför flytt som gällt, men har också hunnit med min farbrors sambos 25-årsfest, där jag bland annat spelade gitarr och sjöng låten "This is my life". Det var första gången jag spelade gitarr inför folk, men var inte särskilt nervös innan och det gick faktiskt jättebra. Fick en massa beröm efteråt.

Har även hunnit med lite avskedskvällar för folk som ska flytta. Bland annat blev jag och Fanny avvinkade genom att vi var ett gäng som körde Lasergame. Riktigt roligt! Men ännu roligare att jag och Fanny fick köra sumobrottning och tjurridning efter det. Var jättekul, men ganska jobbigt faktiskt. Kvällen avslutades med god mat på Grekiska Tavernan och sedan glass på McDonalds.

Igår var det alltså dags för flytt till slut, men på morgonen gjorde jag halkkörningen. Var väldigt nervös till en början, men det visade sig vara jätteroligt, vilket ju faktiskt var det alla jag pratat med hade sagt till mig innan. När halkan var avklarad och jag var hemma igen var det bara att packa ner alla mina sista saker som skulle med till Malmö och sen vid 18 åkte jag och mamma. Dags att flytta hemifrån liksom!

Nu är jag alltså framme vid slutet. Eller.. inte slutet kanske men iaf där jag är idag. Det känns som att jag halvt misslyckades med att hålla detta inlägg kort och koncist och jag är därför stolt över er läsare som faktiskt orkade läsa hela vägen hit. Detta är alltså början på något nytt och jag ska verkligen försöka skriva om det som händer här nere i de sydligare breddgraderna. Jag hoppas att mina nedkrafsade rader kan vara till intresse för er därhemma i Borås. Detta är ett sätt för er att hålla er uppdaterade, få lite koll på mig liksom, så lova mig nu att om jag slarvar med bloggandet får ni skälla på mig. Jag har ju trots allt lovat.


- Paulina