Sitter nu och äter frukost, och ja jag vet att klockan är halv två. Egentligen ringde min klocka 8 imorse för att jag tänkte åka till skolan i hyfsad tid, men precis som igår kände jag mig helt totalt utslagen och var helt enkelt tvungen att sova vidare. Jag brukar alltid vara morgontrött, men den här tröttheten har känts annorlunda, som att hela kroppen verkligen måste ha mer sömn. Jag antar att det är körtelfeberns fel. Nu mår jag i alla fall betydligt bättre, har fortfarande lite ont i halsen och är som sagt trött, men det går inte att jämföra med hur jag har mått tidigare. Har orkat ta tag i lite skolarbete och igår bakade jag till och med paj. Jag börjar bli mig själv igen! 

Jag är dock ganska deppig över att jag inte får träna på ett bra tag. Jag hade ju hittat så roliga pass på friskis som jag gick på varje vecka och nu när det är så fint väder önskar jag att jag hade fått cykla istället för att ta bussen. Men jag förstår ju att om jag vill bli frisk så får jag hålla mig undan fysisk aktivitet ett bra tag till, bara att inse.

Nu börjar jag äntligen känna hur min energi sakta men säkert återvänder. Visserligen var jag helt utslagen större delen av dagen igår med feber och så ont i halsen att jag inte fick i mig någon mat förrän vid sextiden på kvällen. Men då när jag väl kunde äta fick jag faktiskt i mig riktigt mycket. Halsen är fortfarande väldigt svullen, både på in- och utsidan, men jag är så otroligt tacksam över att jag fått de där smärtstillande tabletterna, för de gör att jag kan äta och dricka och framför allt så att jag kan sova mer på nätterna, vilket såklart gör att jag får mer energi på dagarna. Jag hoppas verkligen att sjukdomen är på väg åt rätt håll nu, dvs. att försvinna, för jag orkar inte med att vara sjuk mer. Det är både jobbigt och fruktansvärt tråkigt!

Har inte haft så värst mycket energi det senaste. Även om jag velat skriva så har bloggen fått hamna lite i skymundan, men nu tänkte jag uppdatera er alla om vad som händer och hur jag mår. 

I söndags då jag skrev senast mådde jag hyfsat bra på dagen och fick som sagt en del vettigt gjort, men framåt eftermiddagen och kvällen mådde jag allt sämre och ringde tillslut sjukvårdsrådgivningen. De tyckte att jag skulle åka till en vårdcentral igen för att ta nya test. Jag åkte då på kvällen till samma vårdcentral som jag varit förra gången och de tyckte det var konstigt att penicillinet inte hjälpt. De tog nytt blod och hals-test och sedan fick jag ett nytt, starkare penicillin utskrivet. Jag tänkte att nu borde jag väl ändå bli frisk snart!

Jösses! Var kom all min energi ifrån? Från att ha varit nära sprängningsläget igår kväll (åtminstone kändes det så då min hals och mina öron gjorde så fruktansvärt ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen) till att känna mig så pigg som jag faktiskt gör nu. Det är tokigt. Visserligen började trycket i huvudet släppa en aning kring två inatt och jag tänkte att nu så, nu är jag påväg att bli frisk. Imorse mådde jag dock skit igen, med värre halsont än någonsin. Min aptit har dock äntligen återvänt, jag lyckades efter mycket möda och ganska mycket pina trycka i mig två mackor och två tallrikar med fil till frukost. Sedan kände jag hur det började vända. Halsen gör inte lika ont, jag har orkat duscha, ta på mig lite ordentliga kläder, tvättat en maskin tvätt och börjat städa undan lite då det ser ut som ett bombnedslag här. 

Jag hoppas verkligen att den här energin stannar kvar, jag börjar äntligen känna igen mig själv. Jag är inte van vid att ligga helt däckad flera veckor i rad.. 

- Paulina

Siri är minsann en räddare i nöden. Hon var för ett tag sedan iväg och handlade lite mjölk, bröd och sånt där till mig. Jag har nu därför trotsat mitt illamående och tryckt i mig tre mackor och lite mannagrynsgröt. Kändes trevligt att få prata lite med någon också och jag passade även på att få lite luft genom att gå ut och slänga sopor. Jag blev tyvärr påmind om att det är obligatorisk närvaro i skolan på måndag 9-12, och vi har dessutom en mindre uppgift att göra tills dess, så det får helt enkelt bli till att kurera sig till imorgon! 

Svullnaden i halsen verkar ha lagt sig lite nu, det är inte lika smärtsamt att svälja längre, och jag hoppas verkligen att det håller sig så! Nu blir det tv resten av kvällen likt alla andra dagar den här veckan, börjar bli lite enformigt..

- Paulina

Jag som trodde att Penicillin skulle göra att jag fick mindre ont i halsen. Istället har min hals svullnat upp ännu mer och varje gång jag måste svälja måste jag genomlida sjuk smärta! Visserligen känner jag mig hyfsat pigg förövrigt, men med den här halsen är det inte direkt världens hit att äta mat och mat behöver man för att fortsätta vara pigg. Visserligen har jag ingen som helst matlust, men jag fattar ju att jag måste äta. Helt seriöst så vill jag bara gråta vissa stunder, och det har jag faktiskt gjort med. Känner mig helt sjukt ensam och övergiven. Jag hade helst av allt velat åka hem till Borås på direkten och känna att det åtminstone finns folk omkring mig som kan ta hand om mig. Jag saknar mamma också, men henne kan jag inte ens prata med för att hon är fast på Gran Canaria tack vare det jävla vulkanutbrottet. 

Jag vet att detta verkligen inte är kul för er att läsa, och det gör väl inte direkt saken bättre för mormor och farmor som jag vet går hemma och ojjar sig över att jag är sjuk. Men jag känner faktiskt att jag måste skriva av mig någonstans eftersom jag inte har någon att prata med, och även om det inte är tillåtet att tycka synd om sig själv så kan jag inte låta bli att göra det, för det gör så jävla ont! Och jag är så trött. 

- Paulina

Tänkte bara skriva ett kort litet inlägg, så att ni kan tycka synd om mig, och sedan slänga mig framför tv:n. De senaste dagarna har det inte hänt mycket för min del, jag har mest suttit hemma och försökt bli frisk. Febern gav äntligen med sig igår, men ont i halsen gör det fortfarande. Efter att ha gått upp imorse och duschat, med hopp om att kunna ta mig till skolan, kände jag mig otroligt illamående och helt trött. Därför beslutade jag mig för att stanna hemma istället och däckade i sängen med en handduk runt mig och fötterna riktade åt huvudändan på sängen. Vid elvatiden blev jag dock väckt av att Tommy och en mäklare skulle kolla på källaren. De ska tydligen värdera huset för att han och Anette ska flytta ihop (vilket jag trodde att de redan hade gjort, menmen). Efter detta har jag mest suttit och läst ute i solen, dock med tjock tröja och halsduk! 

Alltefter att dagen gick tjatade Rasmus mer och mer på mig att jag skulle ringa Vårdcentralen (vilket jag är tacksam för nu), så jag satte mig för att läsa lite på sjukvårdsupplysningen först. Fick lite smått panik när jag insåg att jag har symptom som stämmer väldigt bra in på Körtelfeber och tänkte att det nog faktiskt var bäst att ringa ändå. Det hela slutade med att jag åkte iväg till en kvällsöppen mottagning för att få reda på vad det egentligen är för fel på mig. Efter väldigt mycket väntan och en hel del svordomar inuti min skalle för att allt verkade så flummigt fick jag träffa en väldigt trevlig läkare som klämde och kände lite på min hals och sådär. Sedan var det blod- och halsprov som gällde innan läkaren tillslut kunde konstatera att jag har åkt på en halsfluss. Kanske egentligen inte är så kul, men jag är faktiskt glad över att jag fick konstaterat att jag inte bara är lite förkyld. Jag fick penicillin utskrivet, så nu kanske jag äntligen kan få bli frisk. Jag börjar bli väldigt trött på att vara sjuk faktiskt, både fysiskt och psykiskt! 

- Paulina

Long time no see. Det var nästan pinsamt länge sedan jag skrev här, men jag har varken haft tid eller orkat. Åkte till Borås efter skolan på skärtorsdagen. På kvällen var det middag hos mamma som gällde, med massa trevliga människor som jag inte träffat på länge. Följande dagar bestod också av en hel del ätning på olika ställen och massa folkträffande. Verkligen en hellyckad påskhelg! Som avslutning på Boråsvistelsen lagade jag och Rasmus trerätters till hans familj, vilket enligt mig blev riktigt lyckat det också.