1 februari

Att cykla när det snöar är riktigt, riktigt jobbigt! Det kommer hela tiden små flingor, vassa som knivar och sticker en i ögonen så att man inte ser någonting. För att om möjligt ändå försöka se vart man cyklar spänner man hela ansiktet i en, förmodligen inte alltför fin grimas. Dessutom envisas näsan att rinna så att man snörvlar som en annan grinande unge och läpparna blir torra och illröda för att man tvingas andas genom munnen. Härligt!

Igår kväll bestämde jag mig för att boka mig på ett spinningpass medel idag. Jag tänkte att jag nog kunde behöva en liten paus i pluggandet (jag tar ytterligare en nu och skriver lite blogg, väldigt smart av mig med tanke på att jag inte alls skrev klart mitt tal igår som jag hade lovat mig själv). På vägen till Friskis försökte jag peppa mig själv, men kunde inte annat än att tänka: hoppas att jag orkar medel nu, jag har ju inte spinnat på jättelänge och dessutom har jag varit förkyld precis. Jag tänkte då att jag väl bara får sänka motståndet lite om det blir för jobbigt och köra på lätt istället. Väl inne i spinningsalen och uppe på cykeln säger ledaren nåt i stil med "jag har kolhydratladdat hela helgen, så jag är grymt peppad! Det kommer bli skittufft idag, bara så ni vet!". Jag kände mig en aning bedrövad och tänkte att nåväl, det kan väl inte bli huur jobbigt som helst. Jag har ju klarat av Jens pass i Borås utan problem (och för er som inte vet hur hans pass är; de är SJUKA!!). Jag kan säga såhär, idag var det allra första gången som jag inte ens orkade hålla tempot hela tiden. Det var helt galet och min aggression bara växte. Ledaren ropar saker som "ÅNEJ! BAARA 90 sekunder kvar av den här låten!!!" och "Guuuuuuuud vad skönt det här är!". Jag kände helt seriöst för att gå fram och sparka på henne! Jag vet att hon bara sa allt sånt där för att peppa oss, men det funkade då rakt inte på mig. Sedan, när passet väl är över (jag överlevde, utan att sparka eller slå nån) säger ledaren glatt "Nu är det dags för cirkelfys för min del! Ingen som ska följa med?". Jag fullständigt kokade inombords men log fint och sa hejdå när jag gick ut från salen. Fy fan vilken överenergisk människa!

Okej, förlåt. Nu ska jag släppa min ilska och fokusera på att plugga istället. Jag var väl helt enkelt inte "in the mood" för spinning idag.. Verkligen inte ledarens fel. Hon fick ju mig att svettas iaf och det är väl det som är meningen med spinning..

- Paulina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0