Den där lilla ångesten har smugit sig fram igen.. Sitter och försöker få mig själv att bli klar med redovisningen till imorgon. Det går fruktansvärt segt. Det går liksom inte alls. Jag försöker peppa mig genom att tänka på hur skönt det kommer vara när det är över imorgon, och hur roligt det kommer bli när min mamma och min lillebor kommer till Malmö imorgon kväll. Men det går inte ändå.. 

Måste vara rekord. Tre inlägg på samma dag!

Jag har ägnat en del tid det senaste med att läsa mina gamla blogginlägg. Så härligt att minnas, sakna och ibland vara tacksam över att den tiden är förbi. Ikväll, när min pluggmotivation helt tagit slut, började jag läsa de inlägg jag gjorde precis när jag flyttat till Malmö för drygt två år sedan. Hittade bland annat det här inlägget och kom då på att jag borde lägga upp en bild jag tog för ett litet tag sedan. Jag valde efter två långa och fina år tillsammans att slänga min kära friggebodsmodell. End of an era liksom.

Så här såg det sorgliga avskedet ut (läs: så här såg det ut innan jag totaldemolerarade huset för att överhuvud taget få in det i containern):

Jag klaaaaaraaaade det! Med bravur dessutom! De många ångestfyllda timmarna förra veckan gav resultat. Idag fick jag tillbaka uppgiften med ett vackert VG på framsidan! Fick återigen mycket bra kritik av min lärare och jag är så GLAD. Känns så skönt att få bevis på att jag faktiskt är duktig på att skriva. Om jag får det några gånger till så kanske jag själv börjar tro på det till slut också..

Just nu är det återigen fokus på skrivande, dock med en aningen lättare känsla i magen. Sitter med det sista på den enskilda delen av ett långt grupparbete, och detta ska redovisas på fredag. Sedan är det bara ett 5-10 sidor långt referat som skall skrivas till den 4:e november och sen är 2/3 av den här terminen avklarad! Nahajs!



P.a.u.l.i.n.a

Ååååhh-åååångest! Ungefär så känner jag just nu. Men bara över en uppgift i skolan som ska in på fredag. Annars mår jag bra. Men just den här uppgiften asså. Det är tredje uppgiften i den här kursen och jag fick riktigt bra feedback på den första, så nu känner jag PRESSEN så att säga. Kruxet är ju bara att jag förstod första uppgiften, och den här är aaaningen längre ner på min förstå-skala! 

Jag hade tänkt träna på gymet idag, men imorse när jag vaknade hade jag väldigt ont i nacken, och det har jag haft sen dess. Har inte kunnat vrida huvudet helt åt ena hållet (speciellt kul att cykla då!). Därför bestämde jag mig innan ikväll för att gå en promenad in till stan istället. Tänkte köpa ett par till vantar, och det gjorde jag också! Men nu var jag så snäll att jag köpte en specialvariant av samma vantsort till Rasmus istället (fast han får nog betala dem själv, de var dubbelt så dyra!). Nämligen de som man kan använda på touch-telefoner! Jag skulle nog egentligen vilja ha dem själv, men då tror jag att jag får en lite småsur pojkvän faktiskt..

Igår skrev jag om hur jag börjat använda mina glasögon på heltid. Idag glömde jag dem hemma! Har nog inte riktigt vant mig vid det där att ta på sig dem direkt på morgonen än.. (Konstigt! Jag har ju använt dem i två dagar nu!)

Jag har börjat använda mina glasögon på heltid nu. Eller ja, i alla fall nästan. Jag har dem t.ex. inte när jag tränar. Jag hoppas verkligen att glasögonen ska göra så att jag slipper ha huvudvärk varje dag. Fast jag tror inte att det kommer hjälpa helt. Ibland får jag till och med för mig att glsögonen delvis orsakar huvudvärken.. De Ligger ju där på näsan och är jobbiga!

Jag borde nog skaffa linser snart. Jag kanske ska ge mig själv det i födelsedagspresent. Eller jag kanske köper spinningskor istället. Får se vad som känns viktigast just då.


Har ännu inte hunnit köpa nya vantar till mig förresten. Kanske ska låta Rasmus köpa egna istället. Eller är jag en dålig flickvän då?

Jag köpte ett par jättegosiga vantar igår som jag stolt visade för Rasmus på kvällen. Och sen var de helt plötsligt hans..?

Nåväl.. jag får väl köpa ett par till då. Till mig!