Idag har jag och Rasmus varit tillsammans i tre år. Det låter så länge på nåt vis, och visst har vi hunnit med sjukt mycket tillsammans. Ändå känns den tiden som var för tre år sedan inte alls långt bort. Kinaresan med klassen, balen och studenten var i antågande och det känns så nyss på något vis. Kanske för att de här åren i Malmö har gått så ruskigt snabbt. "Nuet" känns alltid så långsamt, men så fort "nuet" blir "dået" så gick visst allt i en rasande fart.

I alla fall. Jag är ingen sån person som firar minsta lilla sak, men 3 år känns ändå som något man kan uppmärksamma lite extra. Men så blir det inte. Jag träffade Rasmus ca 2 minuter imorse (jag låg i sängen, halvt sovandes och han stressade för att han gått upp 7 minuter innan han behövde gå till bussen). Han jobbar i Kristiansstad till på torsdag, så det kan faktiskt bli så att vi inte ses förrän då. Väldigt mycket firande blir det alltså inte. Jag har inte ens hunnit ge honom presenten som jag köpt till honom. Tråkigt! Jag fick en väldigt fin klocka av honom, som jag har velat ha länge, och som jag är jätteglad för! :) Och så hoppas jag på kanske en middag ute eller nåt på fredag då vi båda är lediga. Kanske ska föreslå brunch?