Härmed är min egentillverkade halsduk invigd. För ja, jag behöll den minsann själv! Och gosig var den, sanna mina ord! Vintern verkar ju till slut ha bestämt sig för att komma även till Malmö och det är minst ett par minusgrader varje dag. Dock ingen snö, vilket jag som cyklar vart än jag ska är oerhört tacksam för. Men oj vad jag längtar till våren nu. När solen skiner så fint på hustaken, som den gjorde idag, önskar man bara att vi var några månader framåt i tiden och att solens strålar också värmde. Nu blir både näsa och kinder lika isande kalla och röda varje gång man är utomhus. 

Mörkret gör det inte bättre. Nog för att det märks att det är ljust längre på dagarna nu så känns det ibland tufft att klä på sig tjocka och klumpiga kläder och cykla till träningen. Men man gör det ändå, och känner sig så nöjd efteråt. Ända tills man med möra ben och isande kinder måste cykla hemåt igen. Så var det ikväll. Trots trötthet, mörker och kyla trampade jag iväg för ett spinningpass. Svor på ditvägen gjorde jag, kämpade på spinningcykeln gjorde jag, svor på hemvägen gjorde jag och nu sitter jag här och knaprar på några sötmandlar och känner mig allmänt nöjd. En bra dag trots allt.