Det är alltid lika jobbigt att säga hejdå. Idag var inget undantag. Men idag har det verkligen varit extremt jobbigt. Att det dessutom blev så att R åkte hem medan jag var i skolan gjorde det verkligen inte bättre. Vi träffades mitt på dagen och åt lunch tillsammans. När det var dags för mig att gå tillbaka till skolan fick vi säga hejdå "på riktigt" för ett tag framöver.

Jag höll på att bryta ihop redan på vägen hem från skolan för att jag visste att lägenheten skulle vara tom när jag kom hem. Sedan dess har jag lipat och snörvlat i omgångar och betett mig som om världen gått mer eller mindre under. Känner mig eventuellt något överkänslig. Men det är påfrestande, det är det.

Nu ska jag sova och förhoppningsvis vakna pigg och glad imorgon. Ska försöka vara taggad inför grupparbete hela dagen, men i helgen tänker jag minsann ta välbehövliga sovmorgnar!