Ja, då sitter jag här igen. Ett par timmar kvar till inlämning och man är i valet och kvalet mellan att arbeta igenom texten ytterligare en gång eller helt enkelt bara nöja sig. Den panik som jag kände inför förra inlämningen är inte alls lika farlig den här veckan, men det är som sagt alltid både skönt och jobbigt att lämna in en uppgift. 

Efter seminariet imorgon är den första kursen avklarad och på måndag sätter kurs nummer två igång. Känns ganska sjukt att jag redan hunnit med så mycket, och framförallt att jag hunnit lära mig så mycket, på bara en månad. Kul också att man känner att slitet lönar sig. Dock håller jag tummarna för att det höga tempot som hittills präglat utbildningen inte håller i sig hela tiden. Någon gång i framtiden skulle jag nog behöva vila lite också.

Min utsikt från balkongen skiftar lite i färg för varje dag som går. Fina höst!

Kram på er!