Ojoj vilken lång dag det har varit idag. Var i skolan kl. 9 för lite grupparbete, sedan tre föreläsningar och därefter lite grupparbete igen. Var inte hemma förrän halv sex och då hann jag bara äta lite yoghurt innan det var dags att cykla till Friskis för ett spinningpass. Resten av kvällen har tillägnats ännu mer plugg. 

Imorgon ska jag och min grupp leda ett seminarium på förmiddagen. Därefter blir det gym, lite städning och sedan Malmö! I helgen ska jag nämligen jobba på Malmömässan igen (och krama min pojkvän förstås)!


Så nu tänker jag minsann krypa ner i sängen. God natt!

Jag håller tummarna för att den känslan håller i sig, länge!
 

 

Idag är det en sån dag, då jag tänker upprätthålla ett jämnt intag av kaffe för att överleva.

Just nu sitter jag vid köksbordet hemma hos mamma i Borås. Är hemma en snabbvisit över helgen. Det är mycket på gång i mitt liv just nu, och därför hamnar bloggen lite i skymundan. Jag blir nästan snurrig av allt som rör sig i mitt huvud och mitt humör går både upp och ner i omgångar. Just nu längtar jag efter att kunna landa lite i allt som händer och allt jag behöver göra. Tyvärr gör stressen att jag har svårt att på riktigt ta tag i något alls och det blir mest en ond cirkel av alltihop. 

Men jag tänker samtidigt att det bara är att bita ihop och tillåta sig att inte vara på topp hela tiden. Snart vänder det förhoppningsvis. När snön börjar smälta, fåglarna kvittra och naturen så sakteliga bli grön brukar energinivåerna återigen gå uppåt. Jag försöker fokusera på den tanken och på det faktum att allt brukar lösa sig rätt bra till slut. 

 

 

Jag kände mig minst sagt optimistisk igår kväll när jag ställde klockan på 8. Som expert på att snooza bort hela morgnar såg jag det nog mest som ett försök till att "vakna till" och kanske komma upp i hyfsad tid ett par timmar senare. Förstå då min förvåning när jag vaknar, känner mig pigg och ser att klockan bara är 7.40. Jag tog tillfället i akt, plockade fram telefonen, spelade lite quizkampen, satte på tvn och bestämde mig för att inte somna om! 

 

Så nu sitter jag här, klockan är nio och jag har redan fått i mig frukost och kaffe och snart ska jag ta tag i dagens plugg. Vi läser en kurs som heter "legala förutsättningar för samhällsplanering" just nu, så det är mycket rättsfall och lagar hit och dit. Stundtals mycket förvirring och ibland trevliga aha-upplevelser när man tillslut fattar hur paragraferna hänger ihop.

 

Hoppas ni får en finfin onsdag! :) 

Det känns nästan som ett hån att det idag fullständigt vräker ner snö. Men det är väl bara att bylta på sig tjocka kläder och försöka vara positiv. Jag ser ju trots allt hellre att det är snö än slask. 

 

 

Just nu längtar jag lite extra efter vår. Jag vill slippa tjocka jackor, tjocka tröjor, halsdukar, mössor, vantar och klumpiga skor. Jag längtar efter att kunna känna varm luft mot halsen och glipan mellan byxa och strumpa. Jag längtar efter att få använda mina nya Converse, min skinnjacka, mina tunna, färgglada halsdukar och att kunna sätta upp håret högt på huvudet utan att ens behöva tänka ordet mössa!

 

Men. Ute känns det återigen kallare. Snön ligger kvar. Och iskalla vindar hotar fortfarande minsta synliga hud på kroppen. Jag får mysa inomhus med ljus, filtar och varma soppor och drycker i ytterligare ett antal veckor. Men längta kan jag inte låta bli att göra. 

 

Återanvänder förra årets bild som representerade i princip samma känslor.

 

Godnatt! 

 

 

 

Igår fick jag äntligen köpt mig årets kalender. Den där kalendern som jag köper varje år med lika höga intentioner. Den kalendern som jag efter (alldeles för kort) tid glömmer bort litegranna. Den där kalendern som jag sedan skriver in allt i efterhand i. 

Jag förväntar mig inte att det blir annorlunda i år, men genom att inte ha en kalender nu den första månaden har jag upptäckt hur mycket jag saknar att faktiskt skriva in saker även om det blir i efterhand. Med en kalender kan jag få en överblick över min träning, över roliga (och tråkiga) händelser och "vilken helg det nu var som jag åkte dit eller dit". Det känns faktiskt ganska trevligt, och viktigt, att kunna gå tillbaka och kolla även om kalendern för mig inte fungerar riktigt så som den egentligen är tänkt. 


Utseendet på kalendern är givetvis viktigt. Vad som dock är ännu viktigare är hur den ser ut inuti: främst att raderna är horisontella! Med tanke på hur förtjust jag blev i 2012 års kalender var det knepigt att hitta en värdig kandidat i år. Efter många om och men hittade jag dock en lagom stor, lagom komplicerad och lagom fin. Dessutom en med möjlighet att byta framsida. Jag blev väldigt förtjust i ugglan, så den får agera framsida nu ett tag!