Nu är vi inne i den tid på året som jag år efter år känner samma hatkärlek till. Solens strålar har äntligen börjat värma, men vindarna är fortfarande isande kalla. Det är ett idel jobb att knäppa upp jackan, knäppa jackan, på med vantarna, av med vantarna. Varje gång man stannar vid ett rödljus känner man svetten komma krypande. Varje gång man försöker cykla med uppknäppt jacka och lossad halsduk flyger halsduken upp i ansiktet, jackan gör att motvinden blir än mer outhärdlig och den isande vinden hittar minsann in i varje liten bar hudglipa. Varje gång man känner att man kokar över inifrån och tar av sig vantarna för att det ska bli lite svalare blir resultatet istället iskalla och fnasigt torra händer. 

Ändå känner jag mig så otroligt lycklig över de där solstrålarna. För varje gång man får chansen riktar man ansiktet upp mot himlen och låter de där vårruskänslorna sprida sig i hela kroppen. Och när man sedan vänder när blicken ser man istället en mark full av små, söta blommor. Eller att trädens knoppar har börjat titta fram.

 

Det där med att jag alltid drabbas av nån obeskrivlig, gnagande ångest när jag är i Borås. Jag vet inte om det har att göra med att jag altid har lite för höga förväntningar inför ett Boråsbesök, eller om det är nån gammal 'dåligt självförtroende-ångest' som är förknippad med Borås på något sätt. Kanske att det har att göra med min rädsla över att vara ensam. Alltså inte ensam hemma eller så, utan ensam som person. I Malmö känns de gånger jag känner mig ensam mer förklarliga. Det är inte min hemstad, jag känner inte särskilt många osv.. När ensamhetskänslan drabbar en i Borås känns det mer "fel", då jag borde ha massa människor att träffa, hela tiden. När jag då sitter ensam hemma på rummet i Borås, får jag ångest över att jag just sitter ensam hemma på rummet. Minst sagt jobbigt.

Idag försöker jag dock dämpa ångestkänslorna genom att tänka att jag faktiskt har massa plugg att göra, och att jag ikväll skall träffa stora delar av min gymnasieklass. Bowling, förfest och sedan utgång står på schemat!

Idag är det ju dessutom skärtorsdagen! Påsken känns alltid så "plötslig" nuförtiden. Kanske för att man inte har samma nedräkning som till jul, och kanske för att den inte betyder lika mycket för folk. Man äter lite påskmat, kanske får man något påskägg, men om man känner för att hitta på något annat, opåskigt, spelar det inte så stor roll. Jag tycker dock väldigt mycket om påsken, kanske allra mest för att den är förknippad med våren, härliga blommor och sol. Jag längtar till den dagen då jag bor någonstans "på riktigt" och kan fixa, pynta inför påsken (och julen) hemma hos mig själv. Nu, när jag ändå åker hem till Borås över högtiderna, känns mina små pyntförsök tyvärr ganska onödiga.

Det där med att jag skulle fokusera på att läsa böcker till c-uppsatsen nu en vecka.. Det gick sådär. Har redan lyckats börja, och faktiskt hunnit läsa ut en till ungdomspocket. "Tänk om det där är jag" heter den, av Johanna Lindbäck, och OJ vad den träffade rätt. Jag kunde inte ha känt igen mig mer i en bok. Allt huvudpersonen kände och tänkte stämde så bra in på något sätt. Det där jobbiga vemodet som drabbar en. Hur man känner att man inte passar in. Hur man HELA tiden tänker på vad andra tänker, och hur man är så säker på att det inte är positivt.

För ett tag sedan skrev en bloggare jag följer att hon höll på att läsa Hungerspelen, och var tvungen att skynda sig att läsa ut boken innan hon skulle på premiären av filmen som var några dagar senare. Någonstans hos mig ringde det då en klocka och jag kom på att det var boken jag skrev om både här och där för ett tag sedan. Eftersom jag i den vevan beställde en hel drös böcker hade jag inte kommit till Hungerspelen än, men när jag förstod att den skulle komma på bio bestämde jag mig för att börja läsa direkt. Jag tog med mig boken till Borås och läste några kapitel på vägen upp i bussen. Fastnade ganska direkt, men har inte haft särskilt mycket tid till att läsa vidare, förrän igår. Mellan müslin och målningen satte jag mig i kökssoffan och läste. Och läste. Och läste. När det tillslut var dags att gå och handla och sedan möta pojkvännen hade jag ungefär en tredjedel av boken kvar. 

Kvällen tilbringades framför tvn och när vi sedan gått och lagt oss och pojkvännen slocknat blixtfort (som vanligt) låg jag och vred på mig och stirrade ut i luften (som vanligt). Jag bestämde mig för att strunta i att ens försöka att somna och tog fram ficklampa och Hungerspelen. Sedan läste jag till kvart över tre, lämnade bara tre kapitel kvar, innan jag tillslut kände mig ganska trött. 

Imorse när jag vaknat, greppade jag nästan direkt boken och började läsa. Men magen började kurra och jag tog med boken till köksbordet istället. Mackan i ena handen, boken i andra. Och nu är boken utläst. Och jag har redan beställt del två och tre. Kan knappt vänta på att få dem i brevlådan.

Jag tror det är det här som kallas "en riktigt bra bok" och jag är överycklig över att ha kommit tillbaka till samma "mode" som jag hade på högstadiet. Då jag slukade böcker som andra slukade godis. 

Nu ska jag försöka fokusera på läsning till c-uppsatsen (och kanske nån ynka liten ungdomspocket) tills de andra delarna kommer om nån vecka. 

Jag fick faktiskt gjort några av de planer jag hade för dagen. Började med att göra en omgång egen müsli. Den här gången med specialingredienserna havrekärnor, kokos och psylliumfrön. Sedan la jag även i, förutom mina klassiska russin och gojibär, lite torkad ananas. Synd bara att jag inte hade någon yoghurt eller fil hemma så jag kunde smaka på müslin när den var precis nygjord. Men eftersom jag var och handlade lite innan ikväll får det bli smakprov imorgon till frukost istället!

Förutom müslin fyllde jag dessutom en burk med sötmandlar, russin,  ananas, gojibär och tranbär så att nästa gång jag är sugen kan jag bara hälla upp lite av mixen i en skål och mumsa i mig!



Jag har dessutom, äntligen, lyckats måla ramen till vår hallspegel som har varit tråkigt mörkt träfärgad (och visserligen håller på att trilla isär också). Den blev självklart vit, vilket jag just nu önskar att typ allt i möbelväg var.