Jag älskar de morgnar som jag faktiskt går upp i god tid och hinner äta min frukost långsamt. Just de dagarna känns det som att jag egentligen borde vara en morgonmänniska. Just då mår jag faktiskt väldigt bra. Det är synd bara att sängen aldrig är så skön som på morgonen, att täcket aldrig någonsin känns lika mjukt och fluffigt som precis när klockan ringer. Att jag har en förmåga att snooza bort flera timmar är ingen direkt nyhet och det är verkligen irriterande. Jag önskar att jag kunde få min hjärna att liksom memorera den där härliga morgonkänslan och plocka fram den när klockan ringer. Det hade varit fint!

Ha en fin torsdag kära ni!