Här sitter jag nu med min klassiska inlämningsångest. Ingen sovmorgon blev det. När jag läste igenom min uppsats i förrgår kväll fick jag lite smått panik. Jag hade lyckats skriva fyra sidor utan att överhuvudtaget svara på frågan. INGEN härlig känsla vill jag lova. Men eftersom jag suttit och stirrat på texten hela dagen och till slut knappt orkade tänka fick jag ge upp det där med att bli klar redan i tisdags. Igår pratade jag lite med min lärare och fick lite ny input och sedan bestämde jag mig helt sonika för att byta uppgiftsfråga. Nu har jag dessutom strukturerat om texten totalt, skrivit en lång och utförlig inledning, lagt till lite argument här och var och hoppas nu verkligen att jag någonstans har lyckats komma fram till något slags svar. 

Men det här har varit en tuff uppgift för mig. Kanske för att den egentligen var "så lätt" (bara en enda fråga att resonera kring). Jag är ganska van vid att jag får ångest över att jag inte är helt hundra på uppgiften, på om jag tolkat texter på rätt sätt och sådär. Men det är nog första gången för mig som jag kämpar fram en hel text och sedan inser att den är en total katastrof. Men det ska väl vara en första gång för allt..

 

 

 

 

 

 

Nu tänker jag i alla fall lämna in och därmed lämna texten åt sitt öde.
Hoppas, hoppas, hoppas att den duger.