Nu är vi inne i den tid på året som jag år efter år känner samma hatkärlek till. Solens strålar har äntligen börjat värma, men vindarna är fortfarande isande kalla. Det är ett idel jobb att knäppa upp jackan, knäppa jackan, på med vantarna, av med vantarna. Varje gång man stannar vid ett rödljus känner man svetten komma krypande. Varje gång man försöker cykla med uppknäppt jacka och lossad halsduk flyger halsduken upp i ansiktet, jackan gör att motvinden blir än mer outhärdlig och den isande vinden hittar minsann in i varje liten bar hudglipa. Varje gång man känner att man kokar över inifrån och tar av sig vantarna för att det ska bli lite svalare blir resultatet istället iskalla och fnasigt torra händer. 

Ändå känner jag mig så otroligt lycklig över de där solstrålarna. För varje gång man får chansen riktar man ansiktet upp mot himlen och låter de där vårruskänslorna sprida sig i hela kroppen. Och när man sedan vänder när blicken ser man istället en mark full av små, söta blommor. Eller att trädens knoppar har börjat titta fram.

 

Det där med att jag alltid drabbas av nån obeskrivlig, gnagande ångest när jag är i Borås. Jag vet inte om det har att göra med att jag altid har lite för höga förväntningar inför ett Boråsbesök, eller om det är nån gammal 'dåligt självförtroende-ångest' som är förknippad med Borås på något sätt. Kanske att det har att göra med min rädsla över att vara ensam. Alltså inte ensam hemma eller så, utan ensam som person. I Malmö känns de gånger jag känner mig ensam mer förklarliga. Det är inte min hemstad, jag känner inte särskilt många osv.. När ensamhetskänslan drabbar en i Borås känns det mer "fel", då jag borde ha massa människor att träffa, hela tiden. När jag då sitter ensam hemma på rummet i Borås, får jag ångest över att jag just sitter ensam hemma på rummet. Minst sagt jobbigt.

Idag försöker jag dock dämpa ångestkänslorna genom att tänka att jag faktiskt har massa plugg att göra, och att jag ikväll skall träffa stora delar av min gymnasieklass. Bowling, förfest och sedan utgång står på schemat!

Idag är det ju dessutom skärtorsdagen! Påsken känns alltid så "plötslig" nuförtiden. Kanske för att man inte har samma nedräkning som till jul, och kanske för att den inte betyder lika mycket för folk. Man äter lite påskmat, kanske får man något påskägg, men om man känner för att hitta på något annat, opåskigt, spelar det inte så stor roll. Jag tycker dock väldigt mycket om påsken, kanske allra mest för att den är förknippad med våren, härliga blommor och sol. Jag längtar till den dagen då jag bor någonstans "på riktigt" och kan fixa, pynta inför påsken (och julen) hemma hos mig själv. Nu, när jag ändå åker hem till Borås över högtiderna, känns mina små pyntförsök tyvärr ganska onödiga.

Jag fick faktiskt gjort några av de planer jag hade för dagen. Började med att göra en omgång egen müsli. Den här gången med specialingredienserna havrekärnor, kokos och psylliumfrön. Sedan la jag även i, förutom mina klassiska russin och gojibär, lite torkad ananas. Synd bara att jag inte hade någon yoghurt eller fil hemma så jag kunde smaka på müslin när den var precis nygjord. Men eftersom jag var och handlade lite innan ikväll får det bli smakprov imorgon till frukost istället!

Förutom müslin fyllde jag dessutom en burk med sötmandlar, russin,  ananas, gojibär och tranbär så att nästa gång jag är sugen kan jag bara hälla upp lite av mixen i en skål och mumsa i mig!



Jag har dessutom, äntligen, lyckats måla ramen till vår hallspegel som har varit tråkigt mörkt träfärgad (och visserligen håller på att trilla isär också). Den blev självklart vit, vilket jag just nu önskar att typ allt i möbelväg var. 

Nu har det varit tyst från mig ett tag. Två förövrigt fullproppade veckor för att vara exakt. Helgen efter att jag skrev senast kom faster, farmor och kusin på besök och dagarna fylldes med trevligt umgänge, lite shopping och till sist Busfabriken vilket kusinen uppskattade väldigt. 

Sedan var det litteraturseminarium på måndagen och på tisdagen bar det av till Borås med min "c-uppsatsskrivpartner". I Borås träffade vi en från Borås Stad och besökte Regementsstaden som skall bli vårt fallstudieobjekt i uppsatsen. Vi hann även med att fika massa gånger, äta lunch på stan och shoppa litegrand. 

Väl i Malmö igen var det dags för tre dagars jobb på Malmömässan där det var Motormässa. Jag jobbade i kassan och lite i Disneys monter som var speciellt för alla glada barn, där Lightning McQueen självklart var största idolen.

Nu i veckan har det varit fokus på träning och c-uppsatsen, med skrivande, läsande och idag handledning. Och nu är det äntligen helg! Imorgon tänkte jag försöka hinna med massa pyssliga och roliga idéer jag har. Senast jag hade såna planer slutade det dock med att jag sov bort halva dagen.. Ska verkligen försöka ta tag i mig själv imorgon och få några av planerna gjorda!

Förhoppningsvis hörs vi igen imorgon! Kanske till och med med några pyssliga bilder.

Just nu sitter jag och förbereder mig lite inför imorgon. Jag skall nämligen på mitt livs första arbetsintervju. Känner mig lite nervös, men mest över alla papper som skall med och att jag inte får gå upp för sent imorgon bitti. Annars känner jag att det här jobbet passar mig ganska så perfekt, så för den sakens skulle är jag inte särskilt nervös. Lovar att berätta mer om jobbet om det går bra imorgon!

Har haft en lång men rolig helg. Jobbade torsdag till lördag på nya Malmömässan där Hem&Villa-mässan var i helgen. Satt i kassan och tog betalt för inträde vilket gjorde att jag sa samma sak tusentals gånger. Man blir rätt seg i huvudet efter ett tag. Förutom jobbet har jag hunnit med att träna både fredag, lördag och idag så på kvällarna har det varit lite slötittande på tv och sedan sängen. Så blir det snart även ikväll, efter att jag samlat ihop alla papper så att jag kan känna mig lugn inför imorgon. 

Hoppas att ni har en mysig söndagskväll! 

Har precis kommit in från en riktig långpromenad med Zack i det härliga vädret. Man blir så glad av att se alla söta små knoppar sticka fram lite här och var. Den sista biten på promenaden var det dessutom helt vindstilla. Otroligt skönt! Man känner liksom hur den här perioden, när de första värmande solstrålarna tittar fram, fyller en med energi inför en lång vårtermin med, för min del, c-uppsats. 

När vi kom in gick Zack direkt och la sig i den enda lilla solstrimma som når ner hit till källaren just nu, och såg allmänt sorgsen ut. Så jag släppte ut honom i trädgården istället, där han kan springa omkring, jaga lite höns eller bara ligga och glassa i solen som han gillar. 

Jag tänkte göra mig en stoor vaniljlatte och kanske gå ut i solen jag också. Kanske sätta mig med en bok och en filt i ett hörn där det är lä. För att sitta inne när det är såhär fint väder känns faktiskt som slöseri!

Vi hörs kanske senare idag! :)

Mamma och lillebror är och hälsar på i Malmö nu. Igår tog vi en sväng bort till Västra hamnen och Bo01. Det var strålande sol och bitande kallt och vi passade på att fota det isiga havet. 

Idag har jag och Rasmus varit tillsammans i tre år. Det låter så länge på nåt vis, och visst har vi hunnit med sjukt mycket tillsammans. Ändå känns den tiden som var för tre år sedan inte alls långt bort. Kinaresan med klassen, balen och studenten var i antågande och det känns så nyss på något vis. Kanske för att de här åren i Malmö har gått så ruskigt snabbt. "Nuet" känns alltid så långsamt, men så fort "nuet" blir "dået" så gick visst allt i en rasande fart.

I alla fall. Jag är ingen sån person som firar minsta lilla sak, men 3 år känns ändå som något man kan uppmärksamma lite extra. Men så blir det inte. Jag träffade Rasmus ca 2 minuter imorse (jag låg i sängen, halvt sovandes och han stressade för att han gått upp 7 minuter innan han behövde gå till bussen). Han jobbar i Kristiansstad till på torsdag, så det kan faktiskt bli så att vi inte ses förrän då. Väldigt mycket firande blir det alltså inte. Jag har inte ens hunnit ge honom presenten som jag köpt till honom. Tråkigt! Jag fick en väldigt fin klocka av honom, som jag har velat ha länge, och som jag är jätteglad för! :) Och så hoppas jag på kanske en middag ute eller nåt på fredag då vi båda är lediga. Kanske ska föreslå brunch?

Ni vet allt det där som man hela tiden tänker att man ska göra. Det man på kvällarna ligger och tänker att "imorgon! imorgon hinner jag göra allt det där!". Det är sånt som för mig aldrig blir av. Tyvärr. Jag har alltid så mycket idéer och planer att jag får panik och inte gör något alls. Men idag hade jag bestämt mig. Något av allt det jag så länge funderat på skulle minsann bli gjort. Min första tanke var något av allt det pyssel jag planerat och handlat på mig saker till. Min andra tanke var att baka nya biscottis till den där burken som stått tom nu ett tag sedan jag tog den sista av förra omgångens biscottis.

Tidsoptimist som jag är tänkte jag att jag kunde ju faktiskt pyssla under tiden jag bakar, för det är ju ganska långa omgångar i ugnen. Nu sprids en härlig doft i hela köket från ugnen och jag har fortfarande inte börjat pyssla. Istället försöker jag varva ner lite (efter att ha handskas med en onaturligt kladdig och kletig deg) med kaffe och fruktsallad. Och kanske blir det inget pyssel alls idag, men jag känner mig ändå nöjd med att ha lyckats göra något på den där långa listan som finns i mitt huvud. 



Jag gillar att äta fruktsallad med gaffel. Liksom ta en bit i taget och njuta av smaken från varje frukt. Speciellt när man äter det utan något till. Annars är ju fruktsallad med vaniljglass underbart gott! 

Efter föreläsningen idag cyklade jag in till stan för att köpa EN sak. Det slutade som förväntat med att jag kom hem med en hel påse full med skojiga saker från prylbutiken Tiger. Blev så inspirerad och pysselsugen av allt nytt som kommit in så jag kunde inte hålla mig. Dock fick jag inte köpt det jag åkte till stan för. Det var inte så att jag glömde vad jag skulle ha, det fanns helt enkelt ingen variant som dög. Hittade däremot hur mycket annat som helst som var vårigt och fint, men som jag lyckades hålla mig ifrån att köpa. 

Nackdelen med mig just nu är bara att jag har så himla mycket ideér och annat jag vill eller helt enkelt måste göra i huvudet att det slutar med att inget alls blir gjort. Istället ligger jag vaken på kvällarna/nätterna och har svårt att varva ner och sluta tänka på allt som osorterat flyger omkring i mitt huvud. Häromdagen köpte jag en kalender med den eviga förhoppningen om att kunna strukturera upp mitt år. Vanligtvis slutar det med att jag skriver in saker i efterhand eller helt enkelt inte använder den alls. I år, och framförallt i vår känner jag att jag verkligen behöver lägga manken till och åtminstone försöka skapa lite struktur i mitt liv. Känner mig redan alldeles för stressad över allt och ingenting. 

Hoppas på att den här tjusiga damen kan hjälpa mig att få lite struktur.

En dag som den här, med klarblå himmel och strålande solsken, kändes det extra härligt att vira min ljusa halsduk runt halsen. Solens starka strålar får mig inte bara att inse att jag behöver städa (tänk vad mycket damm lite ljus kan avslöja), utan det får mig också att känna vårkänslor. Jag blir glad och känner mig piggare, vilket behövs i den stress jag annars känner av ganska rejält just nu. En ljus halsduk känns vårig och jag känner bara för att plocka undan allt mörkt och vintrigt. 


Trots kylan som likt igår bet tag i mina kinder under cykelturen till skolan blev jag sugen på att plocka fram alla mina tygskor som har fått lämna plats i skohyllan för alla vinterskor och -stövlar. Tänk att inte behöva bry sig om ifall det är en glipa med bar hud mellan strumporna och byxorna, eller för den delen mellan jackan och halsduken. M-m-m!

Det är också dagar som den här som jag dessutom känner mig lite ledsen över att jag inte äger någon kamera och att jag inte är det minsta bra på att fotografera. Annars hade jag gått ut och fotat allt som solens strålar når. 

Härmed är min egentillverkade halsduk invigd. För ja, jag behöll den minsann själv! Och gosig var den, sanna mina ord! Vintern verkar ju till slut ha bestämt sig för att komma även till Malmö och det är minst ett par minusgrader varje dag. Dock ingen snö, vilket jag som cyklar vart än jag ska är oerhört tacksam för. Men oj vad jag längtar till våren nu. När solen skiner så fint på hustaken, som den gjorde idag, önskar man bara att vi var några månader framåt i tiden och att solens strålar också värmde. Nu blir både näsa och kinder lika isande kalla och röda varje gång man är utomhus. 

Mörkret gör det inte bättre. Nog för att det märks att det är ljust längre på dagarna nu så känns det ibland tufft att klä på sig tjocka och klumpiga kläder och cykla till träningen. Men man gör det ändå, och känner sig så nöjd efteråt. Ända tills man med möra ben och isande kinder måste cykla hemåt igen. Så var det ikväll. Trots trötthet, mörker och kyla trampade jag iväg för ett spinningpass. Svor på ditvägen gjorde jag, kämpade på spinningcykeln gjorde jag, svor på hemvägen gjorde jag och nu sitter jag här och knaprar på några sötmandlar och känner mig allmänt nöjd. En bra dag trots allt.

Kroppen lurades inte. Låg vaken alldeles för mycket inatt och hostade, snorade och mådde illa av det äckliga halsontet. BLÄ säger jag bara! Pallade inte ens gå upp imorse för att åka i skolan i tid. Fick sms:a min grupp och säga att jag skulle komma senare. Och nu sitter jag i skolan, tung i huvudet, som i en liten bubbla och försöker koncentrera mig på att fokusera på uppgiften. Ni förstår att det går bra eller, med tanke på vad jag just nu sysslar med.

MEN, jag tröstar mig med att imorgon är det allra sista redovisningen för terminen. Allt annat är avklarat och godkänt (har gått riktigt bra för mig den här terminen faktiskt) och sen är det bara ett par möten med redaktionen för AVK årsboken innan det är dags att åka hem till fina Borås för jullov. 


Kram, puss och lite snörvel.